tisdag 12 april 2011

Livet är inte rättvist


Jag har en gammal barndomskompis (ja, vi umgås inte längre). Jag var dagbarn där när jag var liten, vi har gått i samma klass upp till 9:an och bott grannar tills vi båda flyttade hemifrån.


Hennes son dog för ett par veckor sedan. Hux flux så hittade de honom död i sängen en morgon. Han blev bara 11 år.


Någon vecka efter hans begravning så dog hennes mamma.


Jag skickade ett kondoleansbrev när hennes son dog. Kändes ändå rätt att göra det när vi nu praktiskt taget är uppväxta tillsammans och en sån ofattbar stor förlust har drabbat henne. Sen får jag höra att hennes mamma dog bara ett par veckor efter det...skriver man ett nytt kondoleansbrev då och säger att livet är skit, eller vad gör man?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar