108 dagar har jag och Paolo kört hårt. 108 dagar. Det är läääänge. Men fortfarande så känns det inte bra. Det är fortfarande så att jag måste pina mig till att göra alla dom där jävla övningarna. Jag vill helst ligga på sofflocket och titta i taket eller på TV'n. När kommer man komma till den punkten att man känner att nu vill jag göra det här? Nu vill jag träna för annars så mår jag inte bra?
Körde förbränningspass för lår och rumpa igår. Har sprungit nästan varje dag under påsken. Ser resultat på kroppen och kläderna sitter mycket bättre. Känner mig piggare och orkar mer utan att bli helt slut men fortfarande måste jag tvinga mig till att faktiskt röra på mig.
Tröstlöst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar