Jag är ju inte bara senior projektledare utan mamma också och ibland är mina barn fantastiska. När man kommer hem från jobbet kommer lillfimpen rusande mot en och vrålar:
- Mamma hemma!! med det blonda håret fladdrandes.
Eller när stora tjejen börjar bli lite trött och säger:
- Kom mamma, nu vill ja gosa lite. Då smälter ju mitt mammahjärta och jag släpper allt.
Sen kan dom vara rent ut sagt för jävliga och väldigt svåra att älska. När allt är fel och stora tjejen vrålar sig igenom en hel morgon mer orden NEEEEEJJJJJJ!!!! Utan att man får någon förklaring på vad som är fel. När lillfimpen slänger mat omkring sig eller biter en i armen.
Ja, då är det inte lätt att anlägga en pedagogisk ton och försöka tänka på att dom bara är barn. Då vrålar deras (egentligen snälla) mor:
- Håll käften!!!!
- Låt mig vara ifred!! eller något annat pedagogiskt som kommer att göra mina barn till trygga individer :-)
Sluta nu!
SvaraRaderaÄr annars en väldigt frekvent kommentar hos mig. Den är så bra och pedagogisk, barnet förstår ju PRECIS...not. Uppenbarligen. Eftersom hon för 3:e natten på rad vaknar vid 3 och ska ha välling. 3 flaskor. "jag kan inte sova såhär" är det nya uttrycket. Menanade att hon måste få mer välling. Trött, virrig och bara vill sova så ger jag det. Suck, varför? Efter sista flaskan kommer det: Sluta nu!
Oj, vad bra det känns. not.